Book3:WereMyDreamIs
uelwavedherawayarrogantlylikeabigshotandsaid, “Nothankyou.Wewillnotbeback.”Thewomanhurriedlyopehedoorforthem,thankingthemfortheirbusinessandbidthemfarewell,bowiedlyastheywalkedoutontothestreet. Thefirstthingthatgreetedtheireyeswasawrinkledoldwomaniricwheelchair.ShewasMelissa,theowheantiqueshopthatalsotoldfortunes.SeeingEmmanuel,sheshouted, “Robber!Rivemebackmytortoise!It’smyantique.Whatmadeyouthinkyoucouldtakeitandjustleaveme10!Robber!Robber...”Hershoutingcausedseveralpedestrianstoturntheirheadsandstoptoseewhattheotionwasabout.Salinaimmediatelywenttoher,putsomethinginherpalmwhispering,”Shutup,doyouhearme?”Theoldenedherhandandsawahugesquarenakedrubyrgeasadicefshinginallitsbrill